Buddhismen
Innehåll. Buddhismen är en av de fem världsreligionerna men är i grunden en religion utan någon gud. I centrum för kulten står istället Buddha, den upplyste, som är en läromästare och förebild som visar hur buddhisten ska leva. Dharma buddhism
Den buddhistiska religionen tar avstånd från att den buddhistiskt-hinduistiska "jaget-själen" eller "livskraften" skulle återfödas och säger ingenting om den själ som kristna, muslimer, judar och bahá'íer tror på.
Tripitaka buddhismen
Inom Buddhismen tror man inte på en själ av den anledningen att för att ha en personlig själ måste man existera som en solid, självständig, enhetlig, självständig person som då skulle uppbära en självständig och enhetligt existerande själ. Inom Buddhismen talar man om non-self- selflessness. Buddhism - levnadsregler
Inom judendomen, kristendomen, islam, hinduismen och buddhismen förekommer olika sätt att se på döden samt vilka begravningsritualer som ska tillämpas. I den här artikeln presenteras några enkla fakta om världsreligionernas syn på vad som händer efter livet och hur de döda ska hanteras. + Läs mer. L. Nirvana buddhism
Den gamla buddhismens sammanfattade sin människosyn i läran om de tre kännetecknen: ”Allt är lidande, obeständigt och utan själ”. Människan har ingen gudomlig och evig själ, består av dharmas som hela tiden ändrar form och läge. När började buddhismen uppstå?.
Buddhism grundtankar
Anatman. Anatman (sanskrit) eller anatta (pali) är ett begrepp inom buddhismen som bokstavligen betyder "icke-jag". Anatman är tillsammans med dukkha (lidande) och anitya (förgänglighet) någonting som enligt buddhismen karaktäriserar existensen. [ 1]. Karma buddhism
Man tror att själen kan bli fri från kretsloppet genom andlig självinsikt och själen hamnar då i Nirvana, där man får en slutgiltig lycklig tillvaro. I buddhismen är den viktigaste egenskapen Dana som betyder givande, att dela med sig, återhållsamhet och medkänsla, ödmjukhet. Buddhism kvinnosyn
Det är en bok från - som är den första bok som formulerar den nya utvecklingen där tron på Gud blev mer en tro på en personlig gud än, som tidigare, en tro på en opersonlig gudomlig makt. De gamla gudarna Indra och Agni hamnade då i skuggan av Vishnu, Krishna och Shiva.